Ja, liknelsen är väl kanske inte helt femstjärnig, men det är väl lite så det är idag.
År 2020 har på många sätt varit ett förbannat tungt år med få ljusglimtar. En av få glimtar har däremot varit att podd-scenen ökat. Förutom klassiska 'Systemet' har profiler som Patric Skoglund och Per Skoglund gett sig in i mediet och det har varit högst välkommet.
Vad vi framförallt behöver idag är att åsikter och tankar måste fram. Det gör det i poddar som dessa. Nu måste bara sportens aktiva visa intresset. Enligt mig har det varit rent för dåligt på flera håll.
Ingen har rätt eller fel. En till röst är bättre än ingen.
När saker och ting sker, mestadels negativa sådana, är det alltid ett och samma gäng av "björnar" som ryter ifrån. Bakom inne i hägnet står de som återigen slipper undan.
Personligen kommer jag alltid våga och vilja tycka till, men min röst är väldigt betydelselös om man ska vara ärlig.
När det kommer till tankar kring vår sport och aktuella ämnen har jag alltid uppskattat Robert Bergh, Lutfi Kolgjini och Stefan Melander - både för att de med sin kärlek för sporten vill säga sitt, men även för att det alltid brukar landa i att just dessa tre vågar och vill säga något.
Jag kommer inte namnge den ene eller den andre som jag vill väcka liv i. Det känns kanske inte helt rättvist - men faktumet kvarstår för mig att fler inom sporten måste våga mer än att ta initiativ i loppen.
Fler röster efterfrågas - inte bara från de som alltid är de som ryter.
-----
I min förra fredagskrönika skrev jag om min irritation kring ATG Live och hur illa de sköter sändningarna från tv-rutan. Sporttänket och prioriteringen är på tok för dålig.
Jag har dessvärre inte ändrat min bild och istället har man fått mer vatten på sin kvarn.
- Hail Mary, som framtida storstjärna och årets derbyfavorit, inledde tävlingskvällen på Bodentravet 13 juni. När loppet startade satt ATG Live-kanalen och snackade upp V75-omgången som skulle starta två timmar senare.
- När svensk travsports främste legendar Stig H Johansson för två veckor sedan var tillbaka i sulkyn visade ATG Live istället galopp från Bro Park.
Ni förstår säkert varför man fortsätter irritera sig på ATG Live om man inte rattar in den från datorn/mobiltelefonen.
Valet finns. Jag förstår det. Men ATG Live i tv-utbudet ska man kunna ställa högre krav på än hur det sköts idag. Som de hanterar kanalen behöver man en soffkudde att skrika i.
-----
Jag har svårt att uppröras kring Alessandro Gocciadoro och att han tillåts ha filial i Sverige.
Givetvis är det så att jag gärna är utan honom här uppe i Sverige efter vad han utsatt sina hästar med pisken. Däremot är det helt omöjligt att hindra honom att åka upp hit och tävla.
Och jag har egentligen väldigt svårt att bli upprörd kring detta. Lika förvånad är jag över hur många som obekymrat vill och vågar uttrycka sig kring det gula stallet.
Sverige är ett väldigt blåögt land som i de flesta rummen anser sig vara mest rumsrena. Så är det inte riktigt. Hur överraskade vi än blir har även svenska idrottare valt att dopa sig, döm om förvåning.
Och även inom svensk travsport har det förekommit mängder av händelser av tränare som idag huserar som om ingenting har hänt och är hur välkomna som helst. Dessa väljer folk ytterst sällan att diskutera eller ta ställning mot eller för.
Däremot är det lite enklare att klämma åt en tränare från annat land. Från oss rumsrena svenskar.
-----
Förutom fler röster efterfrågar jag även mer känslor i travet!
Ja, visst bjuds vi då och då på en mindre tränare eller en glad skötare som gärna bjuder på sig själva, men vad gäller vår kuskelit är det en och samma sinnesstämning framför tv-kameran. Vare sig det är seger i ett lunchlopp på Dannero eller under Elitloppshelgen med 300 000 kronor i förstapris.
Jag hade önskat mer känslor. En knuten näve över målgången eller en segerintervju med lite känslor.
Nu går ju inte sådant att låtsas med, så jag förstår ju att det inte kommer bli så. Men under torsdagkvällen bjöds vi på Andre von Dabrowski som i lopp 2 på Åby tog sin första seger. Det var tårar, knutna nävar och glädjevrål. Han gjorde allt på en och samma gång. Visst är det kul att bjudas på sådant!
Sedan vad gäller känslor kring våra elitkuskar är det väl främst när något gått fel i ett lopp som de gärna kan sura till mot reportern som får ta all adrenalin-ilska.
Exempelvis var det starkt att se Torbjörn Jansson vid E3-uttagningarna där han minst sagt röt ifrån och där blodet pumpade i ådrorna.
-----
Jag är glad att svensk travsport fått fortsätta tävla under hela våren och nu in mot sommaren. Det har rent personligen varit en stor hjälp och en hand att hålla i. Människan är även ett vanedjur så till sist vänjer man sig vid att tvingas sitta vid tv-apparaten istället för vid bankanten.
Nu är vi på väg in mot en intressant storloppssommar och i helgen är det miljonlopp från Kouvala i en mix tillsammans med treåriga talanger på Bergsåker. Nästa vecka är det dags för dagarna i Halmstad med allt vad det innebär.
Det är inget drömliv vi lever just nu, men jag får åtminstone hålla handen i något. På ett eller annat sätt.
