Vintertecknet är här » 29 nov. | Fredagskrönikan - Travstugan.se
Fredagskronikan Martin Engstrom
Redaktion

Vintertecknet är här

Och så är det kommet. Perioden man till en början närmast föraktar för att sedan tycka är ganska så behagligt och som man slutligen närmast jublar över när det är slut. Vintertecknets vintertecken; Skotvånget.

Det har ju funnits med oss nu i några år, det här skotvånget.
Visst råder det fortsatt delade meningar kring tvånget som har sitt järngrepp över landets tränare och, om man vill hårdra det, dumförklarar sporten.

Personligen blir jag förgrymmad första veckan i december. Skotvånget är ett djävulskt påfund som i åtminstone södra Sverige inte har där att göra. Men så är människan ett vanedjur.
När det väl gått några veckor sitter jag och nästan tycker om det. Tycker det är lite behagligt att slippa bry sig om sko/barfota-blurret och tränare som istället för att erbjuda spelarna information hellre lurar i vassen.
Men, visst. När vi väl kommer in i mars igen hoppar jag jämfota av glädje att barfotadansande hästar träder in på ovalen igen.

Skotvånget är verkligen något man delar sig kring. Det är på mycket gott och på mycket ont.

Jag tycker fortsatt det är en dumförklaring mot landets tränare, som jag anser är skickliga nog att bestämma balans på sina hästar. Samtidigt vet alla vad som gäller.
Och i en tid då vi spelare/intressenter ibland får gissa oss till utrustning är det högst välkommet med perioder då vi slipper luras av vissa som har den tendensen.

Ja, ni läser ju hur märklig jag verkar. Som svävar omkring i ont och gott.

Det enda vi kan fastslå är att det nu är okej för butikerna att julpynta. Önskelistorna ska fastställas för tomten och hästarna ska springa med skor.

Det är ett vintertecken som är här, vare sig man vill det eller ej.

-----
Att vara en del i travsporten innebär samtidigt att man måste göra sig beredd på allt från orättvisa till lycka. Det kan vända på ett ögonblick.

I måndags var Micael Stjernström med om en otäck olycka som i värsta fall kunde lett till ett liv i rullstol. Istället klarade sig Stjernström mirakulöst starkt och ett dygn senare styrde han in seger på Solvalla. Det är lätt att förstå hur det sedan blev känslosamt för honom i vinnarcirkeln.
Detta är det speciella med travsporten. Det kan vända så otroligt snabbt och oförberett.

Lika illa var det för kretsen kring Illuminati. Ready Cash-kämpen var överlägset läcker vid V75-seger på Jägers förra vintern och såg länge ut som vinnare av Malmö Stads Pris tidigare i år. Han var allt annat än klar på banan och hade framtiden för sig.
Sedan tog ett felsteg i hagen stopp för allt. Och plötsligt finns inte Illuminati bland oss längre. 

  • Mina tankar går till hästen kring hästen. Alltifrån uppfödare, ägare Tord Olsson, stall Joakim Lövgren och hästens närmaste vänner som var Jonas Oscarsson och under senaste året Ida Lindbergh.

Allt kan vända på ett ögonblick i travsporten, vare sig man vill det eller ej.

-----
Tänka sig att uttrycket "kasta pengarna i sjön" är något som spelbolaget ATG högaktar.
När helt fel häst startade i kallblodslopp tidigare i veckan var det spelarna som fick ta största smällen.

Den häst som var tänkt att starta var spelad till favorit. Istället var det någonting helt annat som selades ut till loppet - och som inte ens var halvnära att göra upp om segern.
Svensk Travsport och tränaren skäms säkert kring misstaget, men däremot sitter ATG och njuter. Och verkar behålla spelpengarna från loppet. Pengarna kastades i sjön och ATG visade en iskall förståelse.
-----
Avslutningsvis måste jag gå tillbaka till lördag eftermiddagen förra helgen från Jägersro.

Vi har en del profiler i vår kärleksfulla sport, men inga direkta storstjärnor längre. Förutom möjligen Propulsion då.
Alla minns vi hur surret gick när Maharajah var igång och likaså Readly Express för att nämna två under senaste åren.

Men nog tror jag vi har en ny storstjärna i Campo Bahia. 

Under Johan Jacobssons Minne befann jag mig i restaurangen på Jägersro. Ljudmässigt var det väl ingen höjdare att sitta där i och med att referentljudet låg på en låg volym och där det därför blev som att sitta i ett tyst vardagsrum under loppen.

Däremot när Campo Bahia avancerade fram och tog kontroll på loppet...Den ljudvågen som sköljde över restaurangborden var närmast mäktigt. Som att en storstjärna visade upp sig till publikens stora kärlek.

Nu hoppas jag verkligen Conrad Luguaer och Campo Bahia fortsätter leverera så som fyraåringen såg ut förra lördagen. Då kan vi ha ännu en storstjärna att heja fram nere i Frankrike.

Trevlig helg,
Martin Engström

Dela inlägg

Kommentera inlägg