Många ska skatta sig lycka över faktumet att Prix d'Amerique fortfarande förbjuder valacker i storloppet. Regler är till för att brytas ibland och visst är det så att man gärna sett att just inställningen mot valackerna hade ändrats något där nere.
Som det är idag är det dock något många skattar sig lyckliga åt. Men samtidigt är det en slags tragik i sig. Där finns juveler bland valackerna osm hade tillfört Prix d'Amérique-historien.
Cleangame har allt för att vara en av världens bästa hästar genom tiderna.
Cleangame hade förmodligen kunnat leka hem Prix d'Amerique på ett sätt som vi travälskare närmast hade dreglat över. Han verkar ha egenskaper, fart och styrka som man inte sett särskilt ofta. Kolla bara in hur Jean Michel Bazire ser ut över målgången med hästen. En kapacitet utöver det vanliga. Och även fast han idag är fantastisk att följa, så är det givetvis lite tragiskt att han inte får synas när det är dags för världens största travlopp på söndag.
Cleangame är precis vad han heter. Han städar av allt och han gör loppen till rena rama leken i parken. En drömgäst!
Nordiska storloppssäsongen brukar sällan ligga bra till för de franska tränarna och deras planer med sina stjärnor. Således är det ett hästjobb (hehe...) för sportcheferna här uppe att locka upp kraftpaketen. Är det någon jag gärna hade drömt över att se i Elitloppet, så är det givetvis Cleangame.
Och med mina Malmöögon hade han även varit en omöjlig drömgäst för Hugo Åbergs Memorial. Inte minst nu när Propulsion ska ge sig ut på sommarens sista avskedsturné.
Det är mer troligt att Hans Lord Skarplöth kallar till presskonferens där han meddelar att V75 byter starttid till kl 15:00 och V86 Xpress försvinner, än att Cleangame syns till i Norden under sommarhalvåret.
Men, vad fan. Jag har den här kolumnen till att drömma högt ibland. Inte minst när det gäller gäster.
En av alla överlägsna segrar av Cleangame.
-----
30 000 kronor. En mer befängd siffra har jag sällan sett. Möjligen när Magnus Dahlén sattes dit. Allt med Christoffer Eriksson-ärendet är allvarligt och förbannat uruselt på så många sätt. Inte minst att det uppkommit överhuvudtaget.
Vad jag främst reagerar över är inställningen från Svensk Travsport.
30 000 kronor i böter är, oavsett vems felet är, ett löjligt bötesbelopp. Idag har vi storlopp där det bötfälls värre om man är regelvidrig med körspöet. Men att åka dit med otillåtna medel i sitt stall är tydligen inte lika farligt.
Att skriva om sådana här ärenden är omöjligt att göra utan att den berörda tar det personligt. Något personligt mot Christoffer Eriksson har jag inte. Tvärtom.
Men visst är det så att man reagerar kraftigt. Och oavsett vem den skyldige är, så är det Eriksson som åker på det.
Travsporten är som kärleken från Mellanstadie-discot
Jag hatar att vi ska behöva ha sådant här i vår vackra sport. Travsporten har tyvärr blivit en kärlek man allt mindre har förtroende för.
Det är som ett mellanstadie-disco där man fått dansa med någon som man på två danssteg förälskat sig i. Men rätt vad det är när man står där med en mage full av fjärilar, står hon där med Pelle i parallellklassen och får ens orutinerade hjärta att krossas.
Jag har alltid inbillat mig att travsporten är en trogen kärlek man dansar genom livet med. Utan fusk och djävelskap. Där allt runt om kring är lika fantastiskt som hästarna själva. Men på senare tid har vi kommit allt längre ifrån varandra.
Och allt är Pelles, de förbannade fifflens, fel. Det som ger upphov till hjärtkrossen.
-----
Vacker travsport hela helgen igenom. Omgången från Sundbyholm gillar man ju ändå.
Jag tycker överlag att V75 den här vintern hållit bra klass och någon vidare lågsäsong på spelformen har inte riktigt infunnit sig likt tidigare år. Även fast vi så klart inte har samma klang och jubel i Gulddivisionen.
Från Frankrike är det givetvis Vincennes som gäller. Och på söndag håller jag på Propulsion! Majoriteten verkar redan ha givit segern åt Davidson du Pont.
Trots att svenskarna inte är fullt lika framträdande i årets fält så håller den hög klass. Och som alltid blir det ett krig!
