Fredagskronikan Martin Engstrom
Redaktion

Bas vers la souche de charbon*

Dags för helgernas helg. Dags för att uppleva det där alla jiddrar om. Och som jag skriver i rubriken; *Ner mot kolstybben!

Ja, ni får ta rubriken med en nypa salt. Jag lägger allt ansvar på hjälpverktyget Google Translate. Och att jag försöker testa mig på lite franska.

Jag har väl aldrig upplevt det som en dröm att besöka Vincennes. Eller att besöka Prix d'Amerique. 
Men alla kan vi växa upp med lite för lite hjärnkapacitet. I år har jag tänkt om. Nu får det vara dags att uppleva det alla jiddrar om.

Ikväll avgår flyget ner mot Paris.
Jag har förresten aldrig trivts i den där stan. Kollektivtrafiken är ett enda virrvarr och det känns som jag aldrig jobbat så hårt för en stor pilsner som nere i Paris. Vinets land. Galoppens näste.

Det blir en helg av mycket intryck. Jag ska bege mig till kolstybben med öppen famn. Och hoppas bli totalt nerkärad i Frankrike och franska travsporten. Det gäller ju att ge allting en chans. Det är dags för det nu.

Vi har en helg med flera svenskbud, både lördag och söndag. I det där storloppet på söndagen hoppas man väl per automatik på svenskarna, även fast jag långt inuti mig håller på Belina Josselyn.

Det är något med hästar som inte bara presterar som storstjärnor, men som även ser ut som en dröm på banan. Precis vad Belina Josselyn gör. Jag hoppas verkligen hon får korsa mållinjen först i Prix d'Amerique innan tävlingskarriären tar slut.
-----
Visst, jag lever mer eller mindre för travsporten. Det är sällan det går en dag utan att jag antingen tittar eller skriver om sporten. Men så finns söndagarna. Söndagarna försöker jag allt som oftast hålla travfri. Men förra söndagen drogs jag rätt in i det.

Jag höll mig distanserad från tävlingarna, men under kvällen kunde jag inte hålla mig. Och jag förstod varför. Vad i hela friden var det som vi fick bjudas på från Grand Slam 75-1?
Där en vrång och närmast obehaglig Mikael J Andersson försökte sätta dit Oskar J Andersson. På bekostnad av en häst han körde som tränas av en amatör. Som nu står med en häst i stallet med 0 poäng.

Jag har ju efterfrågat mer liv och diskussion i den här kompisbranschen. Men vad vi fick bevittna i söndags var rent förbannat. Och till min förvåning gick inte domarna vidare med ärendet efteråt. Nivån på travsporten vad gäller bestraffningar fortsätter vara ett enda blurr.

-----
Den dagen beskedet kom att Jägersro blev av med sin klassiska tisdagskväll, satte man sig i första närmsta hörn och surade några timmar. Förbannade Solvalla.
Men sen så har upplägget därifrån ändå varit något positiv ändå, trots allt.

Men tävlingskalendern är helt uppåt väggarna. I tisdags var det tävlingar på Jägersro igen - på lunchen. På kvällen var det Umåker som arrangerade V64-loppen. Och på Solvalla var där ingenting. Glasklart schema, så säg.
-----
Ännu en gång den viktiga påminnelsen; Det är frivilligt att spela på V75, och att titta på det!

Jag har väl aldrig riktigt förstått varför ATG så tvunget ska tränga in en extraomgång under Prix d'Amerique-söndagen. Men uppenbarligen tycker de att det är en förbannat bra lösning.
Personligen lägger jag inte en krona på den omgången. Och jag kommer heller inte titta på den. Så lämnar vi det där.
-----
Man är ju fortsatt lite tagen av gårdagens mörka nyhet om travtränaren. Usch. Bottenlös tragik.
Har ni inte läst min text om psykiska ohälsan? Läs här.

Nu ses vi i Paris,
Martin Engström

Följ Travstugan på Youtube