Jag har ofta svårt att somna och i regel tar det ungefär en timme innan kroppen slocknar. Detta ger mig dock tid att tänka och framförallt fundera.
I veckan låg jag och funderade över travåret, som den travskadade själen man är. Och det slog mig vilket år vi ändå haft.
- Det är ännu ett halvår kvar av 2018 - men fortsätter det så här så kan vi gå mot ett av de bästa åren på länge!
Jag ska inte vara helg enögd och tro allting är guld och gröna skogar (försök att läsa det där utan att börja nynna på Kvinnaböskes schlager-dänga).
- ATG har sina mörka ögonblick med en spelsäkerhet som känns... blurrig och opålitlig, sena starttiden av V75 fortsätter härja omkring oss och under självaste Elitloppet fick vi uppleva årets värsta fiasko.
Så, jodå. Jag är väl medveten om de lite mörkare inslagen som vi bjudits på. Lyckligtvis väger de inte upp för de ljusare.
Jag skulle lite enkelt vilja kalla travåret 2018 för ett ny-år.
Ett år som inte riktigt varit lika slentrianmässiga som tidigare år - och där vi framförallt fått nya namn i sporten.
Det är just det som gjort mig så glad över travsporten i år. Äntligen lite nytt! Och framtid!
9 juni 2018 minns ni väl fortfarande? V75-omgången på Östersund som jag skrev om i fredagskrönika som "Travsportens vackraste ögonblick".
- Rebecca Dahlén dundrade runt med Minnestads el Paso på rekordtid och Emilia Leo tog en dubbelseger.
De satte verkligen pricken över i:et över hur jag upplevt halvåret som gått. - Oscar Berglund är en mycket lovande och ännu ung tränare som med hästar som Mariluck, Etosha Boko och framförallt Cobourg Hanover redan kört in över en miljon kronor i år. Under hela fjolåret sprang stallet in 905 041 kronor - en hyfsad vår där, alltså!
- Henna Halme har tagit rejäla kliv med Veijo Heiskanens hästar
Och fortsatt ser vi talanger som Oskar J Andersson, Kim Moberg och Marc Elias som tar för sig bland eliten - liksom Andŕe Eklundh vars hästar når de stora unghästloppen.
Det kan tyckas tjatigt att hylla, rosa och göra vågen var gång en orutinerad presterar på banan men det är ack så viktigt! Och därför jag fortfarande lägger sådant fokus kring det.
- Det är både killar och tjejer. Något som knappast är givet i dagens sportvärld. Men travsporten däremot visar fortfarande att ALLA kan lyckas oavsett kön eller ålder.
- Och framförallt visar detta att travsporten fortfarande har en mycket ljus framtid. Och att den förbannade slentrian-känslan inte helt tar över sporten.
Där må ha funnits mörka ögonblick i travsporten även det här halvåret - men det är talangerna och framtiden som gör att jag ändå minns den som något väldigt starkt.
-----
Sulkysport rapporterade under onsdagen att Twister Bi lämnar Jerry Riordan för Timo Nurmos.
- Travsporten är en stentuff bransch, framförallt för yppersta eliten. Som inom vilken annan sport som helst.
Och visst är hästägaren alltid fri att göra som den vill. Det kan vi aldrig säga någonting om.
Men det känns något otacksamt mot Riordan, som trots allt lyckades väldigt väl med Twister Bi ifjol, och som nu får en armbåge i ryggen så fort inte miljonerna fortsatt trilla in på kontot.
Twister Bi har haft sina hälsomässiga bekymmer och hetsiga tendenser på banan. Ändå har han slagit sig in i yppersta eliten och fjolåret slutade i 9,8 miljoner kronor insprunget.
Det om något förtjänar lite tid för Jerry att komma rätt på honom...
Samtidigt ska det slutligen så klart bli oerhört intressant att se hur det går för Twister Bi hos Timo Nurmos.
-----
Där finns ju hästar som jag gärna hellre hade velat få njuta av pensionärslivet. Det skrev jag en del om i fredagskrönikan för två veckor sedan, här!
Och jovars, hästen i fråga fortsätter starta på vecka på vecka utan några vettiga prestationer i loppen.
Men så finns där hästar som man bara älskar, trots att de är "100 år" gamla.
Femtonåringen Odin Tabac trodde jag var slut som artist inom kallblodseliten. Det var innan han lekte hem SM 2016 följt av Unionskampen ifjol.
Odin Tabac är 15 år gammal, men verkar ha den roligaste och ungdomligaste tiden i sitt liv. Och i tisdags dansade han runt på Solvalla och vann igen.
Det är förbannat kul att se!
Och på tal om slentrian tidigare var det närmast uppfriskande att se Miiko Aho-tränade Art On Line skrälla hem Gulddivisionen i lördags. Med en flygande Harry Haythrow bakom sig.
Blåbären regerar...!
-----
På söndag är det åter igen dags för Donna di Damgård. Århus är skådeplatsen och spår 4 bakom bilen med Ken Ecce.
