Applåderar alla som inte ställer sig i ledet » 14 feb. |…
Fredagskronikan Martin Engstrom
Redaktion

Applåderar alla som inte ställer sig i ledet

Innan man som liten lär sig ta sina första steg får man redan vid första dagen lärdomen till sig. Ställ dig i ledet. Stå inte ut på något sätt. Hela den här filosofin har överöst sig över travsporten. De som gör det motsatta får nättrollen över sig. Jag däremot - jag applåderar alla som inte ställer sig i det här förbannade ledet.

William Eriksson är en frisk fläkt som vi verkligen behöver i den här branschen. Eriksson, vem...? Ja, jag är övertygad om att fler kommer ihåg hans namn när år 2020 är över. 

William Eriksson är sakteliga på väg mot något väldigt stort. Som så många andra av våra yngre förmågor. Det är jag fullt övertygad om.
Inför V86-kvällen på Solvalla 5 februari var han rejält optimistisk med sin Carlos Messi. Utan tvekan hade han loppets bästa häst och segerchansen kändes bra, menade han på.

Jag älskar stunder som dessa. När vi plötsligt bjuds på citat som inte rättas in i ledet. Eriksson visar sitt självförtroende. Han vägrar ställa sig in i det förbannade ledet. Och för det kommer jag alltid respektera honom.

Nu gick det inte riktigt som kretsen kring Carlos Messi hoppades på. Spelaren i mig hade givetvis velat se Eriksson placera sig utvändigt ledaren och ta risken. Staketkusken däremot tycker Carlos Messi kördes helt rätt. Och dessvärre mottog William Eriksson flertalet hatiska kommentarer efteråt.
Kritik måste få förekomma även inom travsporten. Vi staketkuskar måste få kritisera aktiva, positivt som negativt, men det är när sådant går över till rena personliga påhopp som jag drar en gräns. Sådant ska inte förekomma.

Spelarna har en viss makt över sporten. Inte minst har de makten över hur de vill att sporten ska vara formad utåt sett. Vi behöver fler som WIlliam Eriksson som vågar tro på sig själv utan att be om ursäkt. 

Därför blir man givetvis lite frustrerad när en som Eriksson får en massa skit efteråt. Då är det inte konstigt att så många väljer att rätta sig in i leden som försiktiga "svärmorsdrömmar" och bjuder på noll och intet framför tv-kameran. Sådana har vi för många av i den här sporten...!

-----

Aktiva är förbannat duktiga på att anpassa sig till reglerna. De är även förbannat duktiga på att anpassa sig kring regler som de får lov att bryta.

Numera sitter jag på ren autopilot och följer framförallt ledarna med halvvarvet kvar. I vartenda djäkla lopp jag ser. Mer än ofta ser jag innerspåren ta några tjuvkliv utanför(!) bangränsen för att vinna lite fördel mot konkurrenterna.
För många kanske detta bara är en skitsak. En piss i Mississippi. 

Hela parodin kring det här om bangränsen är närmast skrattretande. Detta borde vara det lättaste domarna har att styra över. Som det är idag är detta en regel som bara finns till för sakens skull och sällan något man går efter.
Istället för att bryta kompisband eller skapa rubriker, väljer man som domare det säkra alternativet. Och vid sidan står man både som sportälskare och spelare med inlagda insatser och ser reglerna brytas var och varannan dag.

Vi har större problem än detta inom travsporten. Men sådana otillåtna förseelser som att köra utanför bangränsen borde vara det absolut enklaste som domarna kan sätta stopp för.

Som det är idag är aktiva fullt medvetna om att de får lov att köra utanför bangränsen lite då och då. De blir givetvis förbannat duktiga på att anpassa sig till detta. 
Hårdheten som man ofta upplever från franska travsporten är inte närheten den svenska. 

Efter senaste aktuella fallet med Jörgen Westholm på Solvalla i lördags var domarkåren vänliga nog att ge sin syn på saken i media. Alltid tacksamt och viktigt att de ställer upp, men jag vet inte om det blev till det bättre i det här fallet...

En viktig punkt i hela domarfrågan är inkonsekvensen... 

Ja, den här inkonsekvensen. Den är alldeles för uppenbar och tydlig idag. Som i fotboll och ishockey dömer domare ibland lite olika. En straff hit, en utvisning dit. Domslut en annan domare kanske dömt annorlunda.
Men i travsporten är det alldeles för tydligt hur olika domarna dömer i loppen. Vad som är "okej" på en bana, resulterar i fråntagen seger på en annan. Och ofta är det när en mindre profil sitter i sulkyn som de riktigt "tuffa" domsluten är enklare att ta.
-----

Bra, Solvalla!

Det där med årskort har jag sett på ett flertal banor. Förra veckan kom Solvalla med nyheten om ett årskort till värdet av 349 kronor för det här året.
I årskortet ingår ej Elitloppshelgen. Däremot innehåller det stordagar som Jubileumspokalen, Kriteriehelgen och semifinalerna i Breeders' Crown. Något mer prisvärt för en travintressent i 08-trakten har jag aldrig skådat.

Banorna har förbannat svårt att locka folk till sina evenemang. På senare år har jag däremot upplevt att de gör verkligen allt de kan för att få tillbaka någon form av stämning vid bankanten. Mer än så kan man inte göra. Bra, Valla!

Trevlig helg,
Martin Engström

Dela inlägg

Kommentera inlägg