Var- och varannan dag upplever jag både spel- och sportälskare inom travet som uttrycker sig. Om en del gott men oftast om en del ont. Och visst ska där vara tillåtet med känslor från båda sidor - både från aktiva och spelare. Men ibland blir det bara för mycket.
- Jag växte upp med att lyssna mycket på Lars Winnerbäck. Han bjöd in mig till melankolin på ett närmast behagligt sätt och jag beundrar honom än idag för hans texter och känslorna som blev en del av lyssnandet.
"Alla vägar har sitt pris, så välkommen till världens tråkigaste paradis!", uttrycker han sig i "Alla vägar har sitt pris". Låten ligger på hans allra första album "Lars och mina damer och herrar". Albumet finns endast på kassettband, hur fantastiskt det nu låter.
Och det är väl lite så jag känner med travsporten och inte minst spelet idag. Det har sitt pris att finnas i det här fantastiska paradiset som travsporten ändå erbjuder en. Jag finner allt oftare en slags avsmak för sporten jag älskar, när det inte minst är V75. Höjdpunkten för majoriteten av spelarna. Det är då allas känslor är på högspänn.
Och som sagt; visst ska känslor få ingå i travsporten. Men det måste finnas gränser som gör att jag inte upplever känna avsmak var och varannan lördag.
I lördags var det en ovanligt blek Örjan Kihlström i V75-loppen. Och till en hejdundrande jackpotomgång var spelarna extra mycket taggade med sina känslor utanför kroppen. Jag kunde läsa både det ena och det andra om Kihlström från rasande spelare som fått den där sköljande besvikelsen över sig.
Jag tänker ofta på hur hårt klimat det är idag, på alla håll och kanter. Det är en del av verkligheten. Men där måste finnas gränser på hur man ska få uttrycka sig. Även jag brukar yttra mig i känslans hetta, men att gå till personangrepp kommer aldrig vara ett alternativ för det.
Och det är allt vanligare att just travspelare går över just den gränsen. Det är mer vanligt än ovanligt idag. Jag har svårt att känna att jag är en del av travfamiljen idag mycket på grund av detta.
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det och vad vi behöver göra åt det.
Alla vägar har sitt pris - vilket förbannat tråkigt paradis travsporten är ibland...
-----
Förstår ännu inte en gång varför storlopp inte avslutar tävlingsdagarna.
På söndag körs Derbyt som V75-6 och även fast avslutande V75-7 är ett kul långlopp så är det i min värld givet att bäst går som sist. Och där vinnaren kan ta god tid på sig att ta in upplevelsen och segerkänslan.
Det här upplägget kommer alltid kännas poänglöst, enligt mig.
-----
I tisdags kom Johan Lindbergs veckobrev ut och till mångas besvikelse bekräftade han där att V86 Xpress är här för att stanna. Åtminstone även 2018. Och till min förvåning menar han även på att det är ATG som styr tävlingsprogrammet.
Beslutet tas enbart med sportsliga grunder. Även fast han menar på att där alltid startar bra hästar från runt om i landet vid Xpress-upplägget så är det inget att hymla om egentligen. Det är självklart att de enbart tänker på tv-publiken och spelarna och där banorna inte ingår i framtidstänket.
Jag kan så klart förstå deras tänk till viss del. Om de nu tycker det här upplägget inbringar mest pengar till sporten. Men det är närmast deprimerande att vi fortsatt ska få uppleva publiktomma banläktare och där jag från Jägersro halva kvällen stirrar på en tv-skärm.
-----
Stefan Melanders veckorader i Expressen på onsdagar var den här veckan en mycket fin sådan. Den handlade om legenden Sören Nordin. På tisdag fyller Nordin 100 år och Melander beskrev kortfattat om hur han arbetade.
Sören Nordin, som vann flera Derbyn, måste så klart minnas vidare och även fast vi inom travsporten är duktiga på att minnas storheter så är det märkligt att inget lopp under derbyhelgen är uppkallat efter honom. I alla fall i år vid hans 100-årsdag.
-----
I tisdags fick jag åter se Arn Hammering segra hemma på Gotland. Hästen ser ut att ha hur roligt som helst på tävlingsbanan!
En annan, av något bättre klass, som även ser ut att ha roligaste perioden i livet är Elitloppsvinnaren Timoko. Travsportens största legendar på banan idag.
I lördags tog han ner ledande Dante Boko och tog ännu en seger. Hästen har sprungit in över fem miljoner Euro. Helt makalösa siffror.
Och tyvärr verkar just det loppet vara slutet för en fantastisk karriär. För visst vill man att sådana hästar som Timoko ska finnas med oss för evigt på tävlingsbanan?
Jag förstår kretsen kring hästen att det här är perfekta slutet. Jag hoppas det inte, men jag förstår det till fullo. Och inte minst är jag tacksam över att jag fick vara på plats och se hästens fantastiska seger i Elitloppet i våras.
-----
Folk har reagerat en himla massa på reglerna på sistone. Allra främst kring att segerkuskar tar av sig hjälmen för att tacka publiken, och får en böteslapp för det. Visst kan man tycka att det är fel med en bot vid en sådan fin gest, men regler är till för att följas. Tyvärr...
Annat jag dock inte förstår riktigt är hur vissa misstag och felval ändå kan leda till plus på kontot.
På Åby i onsdags var Kevin Oscarsson bakom Flirting Girl rejält snäv mot Johan Untersteiner och Sangria Knight vilket ledde till att denne galopperade bort sig ur loppet.
Oscarsson dömdes efteråt till 2 000 kronor i böter samt två dagars avstängning. Samtidigt slutade han tvåa med Flirting Girl i loppet och körde in 50 000 kronor till ägarna.
Sangria Knight och hennes ägare däremot lämnade Åby tomhänta. Och Kevin Oscarsson "vann" på att köra illa.
- När jag skrev ut bestraffningen på Twitter, utan min personliga åsikt kring den, valde även Kevin Oscarsson att avfölja mig senare på kvällen.
Man måste verkligen alltid kamma aktiva medhårs. Att jag aldrig lär mig oskrivna reglerna...
Vi ses på Jägersro i helgen,
Martin Engström