Jag brukar alltid uppleva V75-dagarna på Jägersro som något rofyllt. Ett ställe där travpassionerade själar möts och har en trevlig dag tillsammans.
Exempelvis mötte jag och mitt sällskap ett gäng som vi spelade ett V5-system ihop, mycket på grund av att vi som sällskap någonstans fann varandra. En travdag när allt är som bäst.
Vad jag inte visste då var att V75-dagen 26 oktober på Jägersro skulle bli det värsta besöket jag gjort.
Jag upplevde hopplöshet, ensamhet och förtvivlan. Helsike vad mycket fega människor vi har i travsporten.
Samtidigt som Magnus Dahlén-tränat strålade i Gulddivisionen och han själv log brett i vinnarcirkeln hade vi en viss Jori Turja på läktarplats.
Där stod han som om ingenting. Och när jag ifrågasatte honom kring hans inblandning i Alessandro Gocciadoro bemötte han detta med aggresivitet och nonchalans. "Kolla in de i Frankrike istället", var det enda jag fick ur honom. I övrigt ville han inte ta in vad jag hade att säga till honom.
I Trav365, Sportbladet, var där en stor bild på en smilande Magnus Dahlén. De verkar strunta i vilket vad han sysslat med förr.
Och, visst. Alla gör vad de själva vill - men det enda jag känner är ensamhet och förtvivlan.
Jag älskar travsporten och jag älskar hästarna. Jag är även en av få som öppet kritiserar de som fuskat och de som försvarar de osmakliga drivningarna.
Vad jag inte trodde skulle vänta mig var att JAG behövde försvara mig. Ge svar på tal kring kritiken jag gav. Varenda djäkla gång jag föräktar skiten är det jag som måste ge svar på tal.
Folket runt travsporten är på tok för befängda. Ni verkar inte begripa sportens bästa.
Skärp till er, eller ägna er åt speedway.
