Andreas Söderström

Dags för utvecklingssamtal!

Skötaren är hästens bästa vän; hästens välmående, form och prestationer speglas i mångt och mycket i skötarens välbefinnande. I en viss utsträckning biter skötaren ihop för sina passhästar, men på en arbetsplats är det även viktigt med pedagogiskt ledarskap och dynamiska grupprocesser som bidrar till en trygg arbetsplats.

Efter att den vita mössan sattes på mitt huvud begav jag mig till Sverige för
att prova mina vingar som hästskötare. Två år blev min vistelse, å ena sidan
fick jag med mig mycket lärdomar och fick uppleva framgångar på
travovalen, å andra sidan vad det även mycket blod, svett och tårar – allt för
mina fyrbenta kompisar. Efter att jag sadlade om till läraryrket, har jag
kommit underfund med att många tankesätt som jag har i mitt jobb och på
min arbetsplats, även kunde appliceras på mitt föregående yrke – för att
skapa en trygg, välmående och inspirerande arbetsplats.

Formativt ledarskap

Som lärare är det ändamålsenligt att individualisera undervisningen, där jag har en dialog med varje enskild elev om var denne befinner sig i sitt lärande – vilka färdigheter och eventuella svagheter individen har, och förslag på hur man skall gå till väga för att lösa eventuella kunskapsluckor. Hur svårt skulle det här vara att göra som travtränare? – Inte alls! Det handlar om att ta sig tid, om det så är under en fikastund, en eftermiddag eller under en körtur, det spelar ingen roll. Jag vill som skötare höra, framförallt, vad jag gör bra (!) men även saker som jag kan förbättra. Dels för att utveckla mig själv som skötare, dels för att jag kan förbättra mitt jobb så hästarna presterar bättre och dels för att jag skall kunna känna att min chef är nöjd med mitt arbete. Den här metoden kallas för två stjärnor (beröm) och en önskning (förslag på förbättring). Det är formativt och sporrande. Personligen blir jag väldigt avtrubbad om min chef exempelvis skulle skälla ut mig efter noter för något jag kunde ha gjort bättre för en månad sen. Jag sätter då taggarna ut och tar inte alls till mig ett dugg. Alltså - även om chefen just vid den här situation har ett budskap, så når det inte fram.

"Det är väldigt
lätt att som travtränare gnälla på sin hästskötare"

Var tydlig med förväntningar

I mitt nuvarande yrke är det väldigt viktigt att synliggöra och lyfta fram
förväntningar och målsättningar för eleverna. Allt detta för att vara en
pedagogisk kompass i deras livslånga lärande. Jag hade bra relationer med
båda mina arbetsgivare i Sverige, men det som nämns ovan saknade jag. Det
skapade en osäkerhet när jag inte fick klart för mig vad mina chefer förväntade
sig av mig. Detta gjorde mig osäker och jag fick med små kliv prova mig
fram och försöka läsa av minspelet huruvida mina arbetsinsatser var i positiv
eller negativ bemärkelse? Jag hade hellre sett en diskussion vid arbetets
inledande skede, med teman såsom exempelvis: ”jag förväntar mig att du
bandagerar hästarna efter varje snabbjobb, och tre dagar innan start”… ”Jag
vill att du är noga med att hålla hästägarna uppdaterade minst en gång i
veckan”. Sammantaget kan man konstatera att det är relativt konkreta men
framförallt väldigt tydliga instruktioner, men som hade gjort mig trygg. Det i sin
tur hade resulterat i kvalitativa arbetsinsatser från min sida. Det är väldigt
lätt att som travtränare gnälla på sin hästskötare att de är slarviga, att de
brådskar eller att de glömmer. Men har de då fått tydliga instruktioner?

Andreas Soderstrom

Planering och struktur

Som alla säkert redan vet går mycket av en lärares tid åt till att planera och
strukturera. Allt för att skapa en dynamisk, trygg och stadig grund för
eleverna – både individuellt och kollektivt – för att de skall ha
förutsättningar och motivation för att prestera på bästa sätt. Det här borde
travtränarna ta lärdom av. Börja varje vecka med ett möte, det spelar ingen
roll om det är 10 minuter, vid frukosten eller en timmes sammankomst. På
agendan bör veckans schema och händelser avhandlas såsom vilka dagar
hästarna skall tränas, travdagar och när veterinär/massörer besöker stallet.
Det skall även finnas utrymme där personalen får lyfta fram övriga ärenden.
Detta medför att personalen får referensramar, utifrån vilka de kan lägga
upp en individuell plan för veckan utifrån den ram som chefen försett dem
med.

"Mår skötarna bra, så mår hästarna bra. Mår hästarna
bra, så presterar de därefter"

Att jobba med hela gruppen

Lärarens jobb går i det stora hela ut på att alla elever skall uppnå
kunskapskraven som finns för varje kurs. Men vad spelar det för roll om
man undervisar om ett ämne, om gruppdynamiken inte fungerar? Om
gruppen är otrygg, osäker och ofokuserad så är lärmiljön allt annat än
optimal. Även det här gäller för travstallen; det handlar om att bygga broar
och öppna dörrar mellan individerna i gruppen – att jobba som ett team. På
proffstränarutbildningen läggs allt för lite fokus på att leda en grupp och
jobba med de processer som tillhör den. Mot den bakgrunden kan man inte
förvänta sig att en travtränare kan just dessa punkter utan och innan. Men
man kan faktiskt ta hjälp utifrån också! Det finns flera coacher som kan
jobba på både grupp-nivå och individnivå. Coacherna i fråga kan även
utveckla, utbilda och forma ledaren i deras ledarskap. Är ledaren trygg, så
blir personalen trygg. Mår skötarna bra, så mår hästarna bra. Mår hästarna
bra, så presterar de därefter.

Sammantaget, vill jag lyfta fram att jag inte står med pekfingret och på
något vis vill säga att travtränarna generellt sett gör ett dåligt jobb. För de gör de inte.
Utan tanken bakom krönikan är att delge perspektiv från en före detta
skötare som nu jobbar som lärare och som utifrån den erfarenheten kan
delge några enkla tips som kan bidra till en tryggare arbetsplats. Att vara
travtränare är inte att peka med hela handen!

Kommentera inlägg