Andreas Söderström

Att tvivla på sig själv!

Formen kommer och går, men osäkerheten består. Från att vara på kullens topp när hästen passerar mållinjen först, till att hamna i avgrundens rand när prestationen är undermålig. Det gör att man börjar röra och föra, ifrågasätta och betvivla sig själv och sin känsla.

Tankar om foder

För att utgå från min själv, är foder något som är en ständigt springande punkt. Det känns som att man aldrig riktigt hittar rätt. Man spekulerar hej vilt i proteinhalter, stärkelse- och energinivåer så man ibland blir tokig. Det är inte endast ett samtal som har gått till en av mina käraste vänner Lena Norin, varvid jag (ibland) i ren panik kastar frågor om hö, kraftfoder och tillskott. Samtalsminuterna rinner iväg, och vanligtvis känner jag mig mycket lugnare efteråt. Oftast behöver jag endast ändra någon detalj, och inte hela konceptet. Om jag ändrar något, så brukar det ofta resultera i att jag går tillbaka till mitt gamla koncept. Visst är man konstigt? Sen blir man så lätt att titta på andras fodertavlor. Så fort någon häst vinner tänker jag: Vad fodrar denne med?

"Så fort någon häst vinner tänker jag: Vad fodrar denne med?"

Var har de för protein i hö? Vad ger de för tillskott? Jag är väldigt intresserad och nyfiken på samverkan mellan foder och prestationer. Tillika snurrar det till i hjärnkontoret; den ena fodrar med Kraft, den andra med Rs mustang och den tredje ger sin häst barkbitar – det gör att mina tomtar på loftet sjukskriver sig och går hem! Men vad har den ena, den andre och den tredje gemensamt? Jo, de tror på sitt koncept och kan anpassa fodergivan efter hästens behov.

BB201018 AE055

Tankar om träning

Det här tror jag att vi alla går igenom. I ena stunden känns det som träningen är ändamålsenlig, skonsam och byggande, medan i andra känns det som att allt man gör är fel. Vad gör man då? Man ändrar ju så klart. Man lyssnar på podcasts, läser tidningar och frågar ”de allvetande” inom sporten. Den ena tränar rakt, den andra runt, den tredje uppåt, den fjärde sakta och tungt och den femte snabbt och lätt. Här är jag kluven till huruvida man skall ändra upplägget eller ha is i magen och hålla sig till det ursprungliga konceptet. Liksom fodret, bör träningen anpassas efter hästens behov. Av egen erfarenhet har detta blivit mycket lättare efter att jag började köra mina hästar med pulsklocka. Det kan ge olika utslag; å ena sidan har jag fått minska intensiteten i en hästs träning för att det skall bli optimal, å andra sidan har jag även behövt öka på träningen för annan som inte upp i puls ordentligt tidigare. Jag tror inte att det finns något rätt eller fel sätt att träna häst, däremot - i mina ögon - mer eller mindre effektiva metoder. De som är skickliga är de som lyckas hitta rätt träning till rätt häst. Jag hoppas att jag blir skicklig någon dag…

"Av egen erfarenhet har detta blivit mycket lättare efter att jag började köra mina hästar med pulsklocka."

Tankar om underlag

När jag jobbade som hästskötare tog jag för givet att kunna sela på hästen och åka ut på preparerade banor oavsett årstid, väder eller temperatur. Det var liksom aldrig något jag ens tänkte två gånger på. Efter flytten till Åland har jag vältrat mig i andra tankegångar och förutsättningar. I dagsläget kollar jag väder-appen på telefonen säkert tre gånger per dag för att kunna lägga upp träningsveckan; är det hårt? Är det blött? Kommer det snö? Det är ju inte bara en gång denna vinter jag fått tänka om på grund av att vädergudarna inte tycker om Andreas. Det må vara en sak när man har en äldre häst med en grund i kroppen, då kan man köra på nästan vad som helst bara man håller den på bra humör. Däremot, om man har en unghäst som är beroende av kontinuerlig träning och inte kan förse individen med det - ja, då vill de där tomtarna på loftet gå hem igen.

Tankar om bot och bättring

Det är faktiskt så, att det är utav våra misstag vi lär oss – inte våra framgångar. Det må vara som pesten när man gör klavertramp som påverkar hästen, men om man tar lärdom av felsteget och korrigerar något kan det bli ännu bättre i slutändan. Sporten utvecklas hela tiden, och vi aktiva måste utvecklas med den. Så mitt budskap till er: tro på er själva och ert koncept men var inte rädda att byta ut någon ingrediens, men gör för gudsskull inte ärtsoppa av det hela! Och sist men inte minst, var inte så hårda mot er själva när ni gör fel. Det gör vi alla. Någon gång. (rätt ofta).

Kommentera inlägg